För en tid sedan rapporterade Aftonbladet att före detta politiker efter avslutade uppdrag gått vidare i livet och utnyttjat sitt engagemang och erfarenheter till arbete med samhällskontakter och opinionsbildning. Fast så vinklades det förstås inte i tidningen. Där hette det i stället att ”Ministrar, riksdagsledamöter och regeringstjänstemän får superlöner när de byter sida”, samt att de ”utnyttja sina gamla kontakter och saluför allt från allt från riksdagsmotioner till nya lagar”.
Det finns många saker man kan invända mot Aftonbladets rapportering, vinkling och efterföljande kommentarer. Jag tänkte ta upp några reflektioner jag själv dragit, och vill redan från början förvarna om att det kommer att ta rätt många ord i anspråk.
För det första tror jag att de flesta nog tycker att det är positivt att inte alla folkvalda, statsråd och höga tjänstemän ser politiken som en livstidssyssla, utan kan välja att åtminstone några år göra något annat. Men har man nu ägnat en stor del av sitt liv åt just politik så har man därmed, i de flesta fall, skaffat sig kunskaper och erfarenheter som många bedömer som värdefulla. Att förstå sig på det politiska systemet är nämligen inte helt enkelt. Det märks inte minst på mycket av politikjournalistiken.
Aftonbladets ledarkrönikör Katrine Kielos är inte lika positiv till att politiker gör något annat efter avslutat värv. Hon skriver visserligen att det inte är fel att människor rör sig mellan sfärerna, ”men det finns korruptionsrisker vid varje steg”.
För det andra är det i grunden fel att beskriva lobbying som att ”köpa lagstiftning”. Jag tror ärligt talat inte att någon pr-byrå eller annan aktör som försöker påverka samhällsutvecklingen skulle hävda att det var möjligt. När Aftonbladet skickade reportrar under falsk flagg till en byrå i Stockholm, med förevändningen att vilja få igenom en ny lag om certifikat för att få driva privata asylboenden, så utlovade inte heller någon av byråns medarbetare att de kunde få till någon sådan lagstiftning. Vad de i stället diskuterade var opinionsbildning och politiskt påverkansarbete, det vill säga sådant som mängder av aktörer ägnar sig åt utan att det betraktas som kontroversiellt.
Väldigt mycket av den indignation Aftonbladets medarbetare förmedlar i kommenterarna kring sin rapportering handlar just om att lobbying i sig skulle vara något fult. Att exempelvis Rädda Barnen, Naturskyddsföreningen och Kommunal driver på opinionen i olika riktningar, och många gånger verkar för just lagstiftning, sägs det dock inget om. I de fallen talas det snarare uppskattande om engagemang.
Men när Aftonbladets chefredaktör Jan Helin skriver om den ovan nämnda pr-byråns agerande, efter att tidningens reportrar avslöjat sina verkliga identiteter och avsikt, så är han påtagligt irriterad över den ”krishantering” som föregått Aftonbladets publicering. Byrån offentliggjorde nämligen själva mejlväxlingen mellan reportrarna och dem, samt gav sin egen version av mötet på såväl sin egen webbplats som i olika branschmedier.
Vad detta framförallt är ett exempel på är att medieverkligheten förändrats. Ingen redaktion kan längre räkna med att ensamma få rapportera om ett händelseförlopp, eller ens göra det först, bara för att man varit ensam om att ha reportrar på plats. Ett företag eller en organisation som utsätts för granskning har allt att vinna på att ge sin egen version – helst proaktivt. Alla som någon gång varit i en intervjusituation vet nämligen att man sällan känner sig nöjd med hur ens ord sedan återgetts. Det betyder inte nödvändigtvis att journalisten gjort ett dåligt jobb, men citat kommer alltid att klippas och sättas in i sammanhang. Det är en ofrånkomlig del av journalistiken.
Jag skrev inledningsvis att jag skulle behöva ägna rätt många ord åt att delge mina reflektioner kring Aftonbladets rapportering, och det har jag nu gjort – genom en kanal jag själv kontrollerar. Hade jag i stället blivit intervjuad om samma sak så hade jag kanske fått försöka uttrycka samma sak med högst två-tre meningar. Inget ont i det, men för att en fråga ska kunna belysas på ett mångfacetterat sätt så behövs det flera vägar. Och journalistik är alldeles för viktigt för att helt överlåtas åt journalister.
Andra skriver intressant om Aftonbladet, journalistik, lobbying, opinionsbildning.
