Twitter är verkligen en fantastisk arena för nyhetsförmedling, informationsutbyte, skvaller och nörderier. I princip varje gång jag – ett antal gånger om dagen – kollar vad som skrivits i mitt flöde från folk jag valt att följa, får jag lära mig något nytt. Och ibland är det jag som bjuder på ny kunskap. I går var en sådan kväll.
För att fullt ut förstå det som följer kan det vara på sin plats med lite förkunskap. Följande är hämtat från Wikipedia:
Twitter (engelska: ”kvitter; kvittra”) är en social nätverkstjänst och mikroblogg som möjliggör för användare att skicka och läsa meddelanden, så kallade tweets. Meddelandena är textbaserade och får vara högst 140 tecken långa. Dessa visas öppet på användarens profilsida. Användare kan prenumerera på andra användares meddelandeflöde, vilket kallas ‘”att följa” (engelska follow), en prenumerant kallas ”följare” (engelska follower). Alla användare kan skicka och läsa tweets via Twitters webbplats, men många väljer istället att utnyttja tredjepartsapplikationer, då dessa är anpassade för att fungera exempelvis i en mobiltelefon, eller som fristående program som ger bättre överblick än webbsidan gör.
I går var det dessutom ur mitt perspektiv en rätt trist tv-kväll som bjöd på en vänskapsmatch i fotboll mellan Sverige och Brasilien, en repris på säsongsavslutningen av Allsång på Skansen, samt ett tävlingsprogram där före detta idrottsstjärnor och diverse andra kändisar bjöd på drama.
Jag tog därför tillfället i akt att delge mina Twitter-följare några saker jag ibland grunnat på om superhjältar och deras utstyrslar. Det blev tio inlägg:
1. Varför refererar så många superhjältar till sina uppenbarligen unika utstyrslar som ”uniformer”, när det de facto betyder likformiga och i regler fastställda tjänstedräkter?
2. Varför tilldelas kvinnliga superhjältar generellt väsentligen mindre tyg till sina dräkter? Och varför är dessa dräkter så ofta urringade och barbenta?
3. Vad är egentligen poängen med mantlar? Är inte risken uppenbar att man som superhjälte trasslar in sig i sådana vid handgemäng?
4. Varför har superskurkar överhuvudtaget unika dräkter? Borde det inte vara smartare att klä sig så allmängiltig som möjligt om man vill undvika att åka fast?
5. Om man som superhjälte saknar förmågan osårbarhet, borde det inte vara bättre med metallrustning eller skottsäker väst i stället för tunn trikå?
6. Om ens superkraft är osynlighet, varför har man då ens en särskild superhjältedräkt?
7. Hur kan en superhjältedräkt hänga med i svängarna när ens förmåga är att drastiskt ändra storlek eller töja ut armar och ben?
8. Varför tycks så många superhjältar känna ett så stort behov av att dekorera sina dräkter med en personlig logotyp på bröstet?
9. Hur kan man tro sig uppnå anonymitet om ens enda egentliga maskering är en pincéstor mask runt ögonen?
10. Följer estetiskt sinnelag och förmågan att sy automatiskt med superkrafter, eller finns det skräddare som specialiserar sig på superdräkter?
Fånigt? Visst, men också ett slags test på om sådana fånigheter kunde engagera folk en helt vanlig onsdagskväll. Det kunde det. Jag fick över 70 svar på bara någon timme.
Och svaren var i många fall riktigt kvalificerade. Fler än jag hade uppenbarligen grunnat i samma banor, och häpnadsväckande många kunde presentera insiktsfulla förklaringar. Några godbitar:
- Megalomani kräver trikåer. Superskurkar har sån hybris att de tror sig vinna i alla fall.
- I serien Watchmen fastnar karaktären Dollar Bill med sin mantel i en dörr och blir skjuten till döds av bankrånare. Och i filmen The Incredibles påminns Mr. Incredible av en superdräktsdesigner om farorna med mantlar:
- Reed Richards, mer känd som Mr. Fantastic i Fantastic Four, sägs i serierna ha utvecklat tyg av ”instabila molekyler” som gör att hans dräkt fortsätter täcka honom även när hans elastiska kropp töjer ut sig. En tänkbar teori är att Hulks karaktäristiska lila byxor är tillverkade av en prototyp av detta tyg, då de slits sönder nedtill men sitter kvar hela upptill när Bruce Banner blir Hulk.
- Vissa superhjältar utan flygförmåga – som Batman och Moon Knight – använder sina mantlar för att kunna glidflyga. Andra, som Stålmannen, använder dem som förvaringsplats.
- Den tilltänkta målgruppen för de flesta superhjälteserier är tonårskillar, vilket kan förklara många kvinnliga karaktärers utmanande utstyrslar och poser. Intressant nog är det i serierna även mycket fokus på manliga karaktärers spända biceps och magrutor. Hetero- och homoerotik. Något för alla (manliga) läsare…
Min slutsats är att Twitter är fantastiskt. Följer man rätt personer – och skaffar sig tillräckligt många intressanta egna följare – så har man tillgång till ett kunnigt, engagerat och nördigt underhållande nätverk. Rekommenderas varmt.
Andra skriver intressant om nörderi, superhjältar, Twitter.
Ser kul ut.