Arkiv




Taggar


Vinstförbud är dålig s-politik

Det var väldigt välkommet att det socialdemokratiska förtroenderådet nyligen kunde slå fast att s vill ha långsiktiga mål för sysselsättningen och antal arbetade timmar, samt mål för statliga infrastrukturinvesteringar. Det här är politiska områden där socialdemokraterna traditionellt har trovärdighet och alliansregeringen framstår som svag.

Att däremot hota med att riva upp kongressbeslut om att acceptera vinstdrivande företag inom välfärdssektorn är knappast en valvinnare. Privata aktörer inom vård och omsorg har i Sverige fått bedriva verksamhet med vinst i över 20 år. Under den tiden har det självklart funnits oseriösa lycksökare i branschen som främst varit ute efter snabba pengar. Och även bland seriösa, stabila entreprenörer har vi kunnat läsa om skrämmande händelser och rena övergrepp – som nu i höst, då flera vårdskandaler uppmärksammats. Men sådant har också skett i den offentligt drivna vården, utan att det rests krav på att ge kommuner eller landsting driftsförbud. Det är inte troligt att vårdskandaler kommer vara det som fäller avgörandet för väljarna på valdagen.

För Håkan Juholt verkar dock vinststopp blivit något av en hjärtefråga. I sitt kongresstal i våras slog han fast att ”människovärdet måste gå före marknadsvärdet”. Men är det verkligen människovärdet som står på spel när företag etablerar sig och erbjuder vård- och omsorgsverksamhet? När brukare och personal får möjlighet att välja mellan olika vård- respektive arbetsgivare? Eller när vi som vård- och medicinbehövande kan slinka in på Cityakuten eller apotek Medstop för att få hjälp och service?

Jag tror att socialdemokratin förlorar på att göra detta till en valfråga. Människor har vant sig vid valfrihet och vill inte återgå till en ordning där det offentliga har monopol på vård och omsorg. Men Juholt försöker göra gällande att vi kan stätta stopp för just vinstdrivande företag på välfärdsområdet, utan att minska mångfalden av utförare.

Själv har jag svårt att förstå varför de som driver exempelvis ett privat äldreboende inte ska få gå med vinst – men att de som byggde huset där verksamheten bedrivs eller städfirman som håller den ren får göra det.

I ett tidigare blogginlägg, skrivet efter uppmärksammade missförhållanden i privat vård- och omsorgsverksamhet, redogjorde jag för mina egna erfarenheter som anställd i ett vinstdrivande, riskkapitalbolagsägt företag – Attendo. Jag konstaterade att det är ganska lätt för företag att låta bli att gå med vinst. Överskott kan delas ut som styrelsearvoden eller bonusar, och plötsligt framstår det ekonomiskt framgångsrika företaget som icke-vinstdrivande.

När Juholt och andra i debatten framhåller att man i en del andra länder inte tillåter vinstintressen inom vården, verkar man glömma bort detta faktum. Jag frågar mig vad vi vinner på lagreglera bort vinstdrivande företag inom vård och omsorg, om allt det innebär är ökat ekonomiskt trixande.

Vad man också bör komma ihåg är att vinst är en ersättning till kapitalägare och entreprenörer – på samma sätt som lön är en ersättning till de anställda. Jag har inte hört några röster höjas för att vårdanställda borde arbeta utan lön. Varför ska då vårdentreprenören göra det?

Frågan om vinststopp, som under många år drivits av vänsterpartiet – utan att det gett dem någon nämnvärd framgång i valen, har denna gång uppkommit i kölvattnet efter uppmärksammade vårdskandaler. Jag skulle välkomna politiska förslag om att ställa ordentliga krav och inrätta effektiva tillsynsverktyg för all vård- och omsorgsverksamhet, såväl offentlig som privat. Men att lagstifta mot vinstintressen är inte en framkomlig väg.

Andra skriver intressant om , , .

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • TwitThis
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

5 kommentarer till ”Vinstförbud är dålig s-politik”

  1. Tre kommentarer:

    1. Bo Rothstein beskriver bra, med hjälp av etablerad forskning, varför det är skillnad på att upphandla bygget av ett äldreboende och innehållet i byggnaden: http://www.expressen.se/debatt/1.2631506/bo-rothstein-forskare-har-varnat-for-vinstdriven-vard

    Det är mycket grundläggande och handlar om skillnaden i svårigheten att skriva kontrakt. Det är lätt att beställa en byggnad och lätt att kontrollera att beställningen uppfyllts. Det är svårt att beställa kvalitativ utbildning och svårt att kontrollera att utbildningen verkligen varit kvalitativ (en elevs betyg säger ju mycket litet om detta).

    2. Som många andra gör du misstaget att likställa mångfald/valfrihet med möjligheten att göra vinst på skattemedel. Jag antar att du egentligen vet att den modell vi har i Sverige är ytterst ovanlig i ett internationellt perspektiv. I de flesta europeiska länder finns en hög grad av valfrihet och mångfald inom välfärden, men detta är parat med att skattefinansiering villkoras med att verksamheten bedrivs icke-vinstsyftande etc. Tex: I Nederländerna är ca 80% procent av all sjukvård privat, men ingen sjukvård bedrivs i vinstsyfte. Det är alltså inte intellektuellt hederligt att påstå att det enda alternativet till dagens svenska situation vore att gå tillbaka till ett offentligt monopol. Det kommer naturligtvis inte hända.

    3. Däremot har du helt rätt i att det antagligen är omöjligt att begränsa vinsten som sådan. Man måste hitta andra sätt att se till att skattebetalarnas pengar används i verksamheten. Här finns mycket att lära av andra länder: Man kan ställa krav på att all skattefinansierad välfärd bedrivs i icke-vinstsyftande form (sjukhus i NL, skolor i Finland, etc). Man kan ställa krav på att alla skattemedel används i verksamheten, och brott mot detta (oavsett hur det sker, tex genom överprissatta interntjänster) leder till krav på återbetalning (skolan i Norge). Man kan ställa krav på att varje huvudman bara får bedriva en viss mängd enheter (skolan i Danmark). Etc.

    • Jonas Morian skriver:

      Hej Marika, det gläder mig att du tagit dig tid att ge ett så utförligt och resonerande svar på det jag skrivit. Alltför ofta bemöts inlägg liknande mitt av ganska hätska angrepp som inte på allvar tar tag i vare sig kvalitets- eller tillsynsfrågan.

      Det jag tycker Rothstein verkligen sätter fingret på är bristerna med LOU. Jag har själv varit inne på detta tidigare och konstaterat att när kommuner och landsting i dag lägger ut verksamheter på entreprenad så är de i allmänhet väldigt dåliga på att ställa vettiga krav på utförarna. Genom att ställa tydligare krav så visar man dels engagemang i den verksamhet man låter någon annan driva, snarare än att avhända sig ansvaret för den – och dels blir det mycket lättare att följa upp brister och – om det skulle behövas – kunna avbryta kontrakt med utförare som inte håller måttet. För trots pratet om ”kvalitetsupphandlingar” så vinner i dag i de allra flesta fall de budgivare som lägger det lägsta budet. Personligen tycker jag att LOV är bättre än LOU. Men regeringen gör nu sig själva och LOV-systemet en stor otjänst när de hotar med att tvinga igenom det.

      Nej, jag likställer inte mångfald/valfrihet med möjligheten att göra vinst. Och i mitt inlägg tar jag själv upp att man i andra länder inte tillåter vinstintressen inom vården. Men vad jag också skriver – vilket du och Juholt verkar bortse ifrån – är att företag tämligen enkelt kan ”låta bli” att gå med vinst, åtminstone på pappret. Jag är rädd att vi med ett vinstförbud bara skapar en marknad av trixande med ekonomi för att dölja vinster. Hur tror du själv att de privata vårdverksamheterna i andra länder går runt? Hur många investerare tror du på allvar är beredda att satsa sitt eget kapital på att bygga sjukhus, vårdcentraler och äldreboenden, utan att få något tillbaks?

      Jag vill inte ha en välfärdsmodell som enbart bygger på skattefinansierad verksamhet och insatser från kyrkor, stiftelser och andra välgörenhetsinrättningar. Det ger ingen reell valfrihet och ingen mångfald för vare sig brukare eller personal. Vården blir helt enkelt bättre med fler utförare. Däremot måste vi självklart se över hur konkurrensutsättningen sker och få en bättre tillsyn över all vård- och omsorgsverksamhet.

  2. Henrik Vallgren skriver:

    Tanken med konkurrensutsatt vård, omsorg och skola är att dåliga alternativ skall konkurreras ut per automatik. Det förutsätter starka brukare med kraft att säga ifrån, något som knappast varit fallet med de fall av vanvård som dykt upp i media. Vi behöver se över hur vi hanterar äldrevården.

  3. Åke Sandberg skriver:

    På resa råkar jag først nu se detta. Intressant argumenterat. Dock ser jag en något dogmatisk syn att vinstdrift ær nødvændig før ‘verklig valfrihet’, det ræcker inte med ‘vælgørenhetsinrættningar’ som det lite nedlåtande kallas. Hær nøjer jag mig med att hænvisa till min artikel på dn.se,
    http://www.dn.se/debatt/stockholmsdebatt/carema-gate-bor-vara-slutet-for-vinst-i-varden
    och till några kortare inlægg, med lænkar på min blogg. Jag återkommer gærna mera samlat och genomtænkt længre fram, inlæggen stimulerar tanken.

    • Jonas Morian skriver:

      Åke, jag avsåg inget nedsättande med begreppet välgörenhetsinrättningar. Jag har den största respekt för kyrkor, Röda Korset och andra ideella verksamheter som bl a bedriver vård- och omsorgsverksamhet. Min poäng är dock att jag inte tycker att vi i ett välfärdssamhälle kan förlita oss på ideella insatser som komplement till den offentligt drivna vården och omsorgen. Jag tror att verksamheten totalt sett blir bättre med en mångfald av utförare och driftsformer. Och för mig är vinstintresse vare sig ett kvalitetsmått eller något diskvalificerande.

Kommentera




Twitter

V g vänta -- laddar twitterlänkar
Läs mer »

Media/Nyheter

2014-10-25
2014-10-25
2014-10-20
2014-10-13
2014-02-26
2014-02-18
Fler nyheter »

Kontakt

jonas@promemorian.se
070-564 19 84

Följ Jonas

Jonas Morian på twitterJonas Morian på facebookJonas Morian på LinkedInPrenumerera via RSS
Design och tema: WebStrategy