Arkiv




Taggar


Att få vara socialdemokrat

I dag nåddes jag av tråkiga besked att två socialdemokratiska bekanta lämnat partiet. Den ena har ännu inte angett någon förklaring, men den andre – Erik Laakso – förklarar på sin blogg sitt beslut mer ingående. En bakgrund ges också i ett tidigare inlägg.

Kanske är det lite symptomatiskt att en annan s-bekant, Anna Ardin, tidigare i dag skrivit på sin blogg om varför ”PR-killarna är ett problem” i socialdemokratin.

Ardin tycker att det är obegripligt hur ”bolag som vill förstöra den gemensamma välfärden för egen vinning lyckas få vänsterfolk att engagera sig för med deras yttersta PR och lobbyism”. Jag vet att detta bland annat handlar om mig, då hon och jag haft en mejlväxling om detta. I mitt fall handlar det om tidigare arbete för vård- och omsorgsföretaget Attendo, något jag berättat om förut på bloggen och kommer att återkomma till i ett inlägg inom kort.

Men jag vill först resonera om jobb som vänsterfolk (och dit räknar jag socialdemokrater som jag själv) ”får” ta.

Erik Laakso skriver att han under sina sju år som s-bloggare fått veta att han inte är någon ”riktig sosse” av en viss sorts partimedlemmar. Detta kan jag själv känna igenom mig i. Precis som Laakso har jag på bloggen och i andra sammanhang ofta varit kritisk mot mitt eget parti och dess olika företrädare. Detta har gjort en del partivänner arga. Många verkade tycka att jag i stället borde rikta udden mot borgerligheten. Faktum är ju förstås att jag gjort det. Jag har bloggat sedan 2005, och självklart har jag skrivit mängder av kritiska texter om moderaterna, centerpartiet, folkpartiet och kristdemokraterna.

Men hus i helvete tog det på allvar först när jag tog ett jobb som informationschef på Attendo. Jag blev anklagad för både det ena och det andra, men huvudsakligen handlade det om att det var fel att som socialdemokrat arbeta för ett företag som bedrev vård- och omsorgsverksamhet på entreprenad.

Att många av de kommuner som upphandlade tjänster av Attendo styrdes av socialdemokrater föreföll inte bita som motargument. Inte heller verkade det ha någon betydelse att det bland företagets 12 000 medarbetare i Sverige, Norge och Danmark rimligen fanns mängder av socialdemokrater. Jag som socialdemokrat borde inte befatta mig med ett sådant jobb, fick jag veta.

För mig är detta obegripligt. Oavsett vad man tycker om privata alternativ inom vård och omsorg (något jag också kommer att återkomma till) så är socialdemokraterna som parti inte motståndare till konkurrensutsättning. Vi har även ett kongressbeslut om att det är okej att företag inom välfärdssektorn går med vinst.

Men mer principiellt är det också en väldigt konstig uppfattning om att socialdemokrater inte ska kunna ta vissa jobb, utan att utsättas för misstänksamhet eller kritik. Och nej, jag menar förstås inte jobb för andra partier, tankesmedjor eller kampanjorganisationer som är direkta motståndare till s. Men dit räknas rimligen inte företag, oavsett om de är verksamma inom vård och omsorg eller ej.

Socialdemokratin har allt att vinna på att ha medlemmar med erfarenheter från alla aspekter av arbetsmarknaden och samhällslivet. Det berikar vår rörelse och ger oss kunskaper och insikter vi annars saknat.

Andra skriver intressant om , , .

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • TwitThis
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

8 kommentarer till ”Att få vara socialdemokrat”

  1. Jinge skriver:

    ”som bedrev vård- och omsorgsverksamhet på entreprenad.”

    Knappast, kritiken kommer sig av att du säljer dig till ett riskkapitalistföretag som för ut vinsterna till skatteparadis.

    Men det fattar inte du…

    • Jonas Morian skriver:

      Jinge, din kommentar hamnade av någon anledning i spamfiltret. Därför tog det ett tag innan den godkändes. Jag är generellt väldigt generös med att godkänna kommentarer – så länge de har åtminstone en signatur och inte enbart innehåller kränkande tillmälen.

      Ditt sätt att uttrycka dig; om att jag säljer mig och inte fattar, är ett gränsfall för vad jag tillåter. Men eftersom det är du som skrivit det så vet jag ju att du sällan eller aldrig är förmögen att uttrycka dig mer sakligt än så. Därför slipper du igenom. För den här gången.

      Jag vet att du egentligen inte är intresserad av en saklig diskussion, men för andra läsare så gör jag ett försök att reda ut begreppen.

      En del på vänsterkanten hävdar att allt lönearbete är en slags ”frivilligt” slaveri, där man som arbetstagare säljer sin arbetskraft. På det sättet är det ingen skillnad på det jobb jag hade på Attendo och undersköterskorna på samma företag, kassabiträdet på Hemköp eller journalisten på tidningen Arbetaren. I realiteten är det förstår stor skillnad mellan jobben. Det handlar om lön, villkor, status och mycket annat.

      Jag har i flera blogginlägg försökt redogöra för hur jag ser på privata vårdföretag och att jobba för sådana. Att alla inte håller med har jag full respekt för. Att dock vägra förstå och envisas med att häva ur sig okvädningsord är bara korkat.

      Ett företag med verksamhet i Sverige, som ägs av ett företag skrivet i något annat land, har inget inflytande över vad ägarföretaget gör med sina pengar. Jag som anställd i det svenska företaget kan förstås ha en massa synpunkter på denna konstruktion, men jag rår inte över den. Problemet är att många i den nu pågående debatten helt verkar fokusera ägarformer och vinster, och missar det som borde vara det väsentliga: hur bedrivs vården, under vilka former avgörs vilka som ska få bedriva den, och hur ser vi till att ha bra kontrollsystem över kvaliteten.

      Jag noterar att varken Jinge eller någon på hans lilla kant av debatten verkar intressera sig nämnvärt för dessa frågor, som rimligen är av betydligt större betydelse för vårdtagarna än företags blagsordningar.

  2. Hans Odeberg skriver:

    Jag är förvånad över att ingen kommit på tanken att puckla på Jan Nygren för hans SAAB-jobb. Att kränga vapen bör vara fulare än att erbjuda min son en akut-tid när den offentliga vårdcentralen är överbelastad och sjukskriven över öronen.

  3. Du sätter hammaren på spiken och jag har försökt diskutera detta med Jinge – senast i dag. oftast blir dock mina kommentarer borttagna då endast den rätta socialdemokratiska åsikten får komma fram. Min senaste kommentar;
    ”Då får vi se om min kommentar får vara kvar denna gång eftersom du bara tar bort rasistiska kommentarer och där platsar jag def inte.
    Jag förstår inte kategoriseringarna i ditt och vissa andras resonemang. Om vi bortser från de vårdskandaler som existerar – en del från privata bolag och en del från kommunala – så uttalar du dig generellt om det arbete som vårdbiträden, undersköterskor, sjuksköterskor gör i sitt dagliga arbete. Du säger att det är att bli köpt av riskkapitalister när man arbetar där…hrmmm gäller detta även andra områden såsom LO förbundens arbete? Kan man inte vara trovärdig om man jobbar för ett riskkapitalistiskt bolag? Är man bara trovärdig socialdemokrat om man jobbar inom kommun, landsting? Vem är riktig Socialdemokrat enligt dig? Det skulle vara intressant att höra samt hur man får ett riktigt jobb där man inte kan tros gå riskkapitalisternas ärenden! hrmm när jag tänker efter så ägs en del aktier i riskkapitalbolag av våra AP-fonder….är då också pensionärerna mindre trovärdiga socialdemokrater om dom lyfter pension?”
    Diskussionen är så sned och blir utifrån detta så skrämmande. Det lyfter också frågan: vilka jobb får jag som socialdemokrat ta för att fortsätta vara ”socialdemokrat”?

    • Jonas Morian skriver:

      Jag lyfte frågan om trovärdigheten i debatten, som lönearbetare i ett privatkapitalistiskt företag, med en ledarskribent på Aftonbladet för ett tag sedan. Han verkade tycka att det var jobbigt att få sig påpekat att hans arbetsgivare ägdes av ett utländskt jätteföretag som inte heller betalar skatt i Sverige.

  4. Bo Widegren skriver:

    Hamnade på denna bloggartikel efter att ha läst en del i AB av din penna. Nu handlar det faktiskt inte om att vara en ”riktig” socialdemokrat utan om de idéer inom socialdemokratin som jag eller annan anser bör vara vägledande. Och då sticker onekligen info-jobbet hos Attendo i ögonen. Anledningen till det finner du i åtskilliga anteckningar på nätet om hur Atendo skött sina åtaganden och vilka vinster man plockat ut. Naturligtvis kopplar de flesta ihop din inställning exempelvis till vinst i välfärdssektorn med ditt arbete såsom info-chef eller numera konsult. Därmed tappar du för mig all tilltro och det är för mig helt otroligt att du anförtros ledaruppgifter i AB, eftersom i vart fall ledarredaktionen påstås vara socialdemokratisk och LO-styrd. Däremot har jag naturligtvis ingen anledning att tala för att du inte skulle få vara socialdemokrat – vi har ju högt i tak. Det som litet förvånar mig är att själv tydligen är förvånad att du blir emotsagd. Och nog är det litet populistiskt att tolka mindre verbala partivänners ilska över att du torgför borgerliga åsikter och därmed försvagar socialdemokratisk argumentation. Jag tror dig att du är socialdemokrat men jag tycker dina åsikter med den utgångspunkten är djävligt konstiga. Men visst socialdemokrat på högerkanten!

  5. Jonas Morian skriver:

    Bo, som jag redovisat upprepade gånger jobbar jag inte längre för Attendo. Varken som anställd eller konsult. Min uppfattning att välfärden blir bättre av att det finns privata alternativ hade jag dock innan Attendo-jobbet, och har kvar än i dag. Den uppfattningen borde rimligen inte vara kontroversiell inom s. Vi har som bekant kongressbeslut på detta samt att det är okej att företag inom välfärdssektorn går med vinst.

    Att Attendo, liksom andra företag och offentliga vårdutförare, ibland gör fel är liksom en helt annan diskussion.

    Jag har aldrig varit anlitad av Aftonbladets ledarredaktion. Jag har varit återkommande debattör och krönikör på tidningens debattsida. Min tidigare anställning och min nuvarande roll som frilansskribent och kommunikationsrådgivare har inte ansetts utgöra något hinder. Det är mina åsikter redaktionen varit intresserade av.

    Huruvida dessa åsikter hör hemma till höger eller vänster överlåter jag åt andra att bedöma. Konstaterar dock att det av naturliga skäl inte finns några socialdemokrater som betecknar sig som ”höger” – s är ju en vänsterrörelse. Och jag tycker att det är fånigt och dumt av socialdemokrater att klistra nedsättande etiketter på varandra.

Kommentera




Twitter

V g vänta -- laddar twitterlänkar
Läs mer »

Media/Nyheter

2014-02-26
2014-02-18
2014-02-18
2014-02-18
2014-02-18
2014-02-05
Fler nyheter »

Kontakt

jonas@promemorian.se
070-564 19 84

Följ Jonas

Jonas Morian på twitterJonas Morian på facebookJonas Morian på LinkedInPrenumerera via RSS
Design och tema: WebStrategy